Stora dioxinutsläpp från avfallsbränder
Mer än 10 000 ton avfall brann upp förra året i några enstaka storbränder. Siffran för i år är minst lika stor. Det handlar om alltifrån blandat hushållsavfall till utsorterad, ren plast. Det visar en rundringning som Recycling har gjort till ett tiotal anläggningar som eldhärjats.
En stor del av avfallet skulle vidare till förbränningsanläggningar för att omvandlas till fjärrvärme och elektricitet. Vid den typen av förbränning finns också stora och dyra rökgasreningsanläggningar, något som naturligtvis saknas vid okontrollerade bränder i avfallslager.
Lite grovt räknat orsakade fyra bränder under sammanlagt tio dagar under 2016 ett dioxinutsläpp på ungefär 1,7 gram. Utsläppen från fem större bränder i år är ännu större, men några totalsiffror över hur stora mängder som brunnit finns inte än.
De här siffrorna kan jämföras med det årliga dioxinutsläppet från 40-talet svenska avfallsförbränningsanläggingar som ligger runt 3 gram per år. Inte ens ett dussin storbränder släpper alltså ut lika mycket som den kontrollerade förbränningen av miljontals ton avfall lyckas göra på ett helt år.
Tidigare har det funnits lite olika uppfattningar bland brandforskare på institutionssidan och akademin om antalet bränder ökar eller minskar. Under de senaste åren tycks dock storbränderna ha ökat. Det är åtminstone den uppfattning som möter Recyclings reporter vid vår rundringning.
I några fall uttrycks brandproblematiken som direkt kopplad till själva avfallsförbränningen. Så var det till exempel i Kiruna där branden härjade i fem dagar:
– Vi har haft två besvärliga år med driftsproblem i vår avfallsförbränningsanläggning, som har gjort att vi har fått olyckligt stora avfallslager som har bidragit till att vi haft svårt att hantera till exempel brandgator på rätt sätt, berättar Jan Fjordell, vd vid Tekniska verken i Kiruna.
Trots att dioxinutsläppen är stora så finns ingen miljömyndighet som gör tillsyn för att förebygga avfallsbränder. Mörkertalet över antalet bränder är också stort, eftersom de mindre bränder som släcks av den egna personalen inte alltid inrapporteras.
– Det bästa vore om länsstyrelsen, räddningtjänsten och bolagen kunde samarbeta kring det här. Ytterst är det Naturvårdsverket som sätter ribban, men idag är man inte så förtjust i att ställa krav, menar William Hogland, professor i miljöteknik vid Linnéuniversitetet.
Han är starkt kritisk till slarvet som leder till onödiga avfallsbränder. En enkel åtgärd kan vara att kräva att bolagen beskriver hur de jobbar med brandskydd och utbildningsprogram för att undvika bränder och miljöskadliga dioxinutsläpp
Naturvårdsverket har precis sammanställt en rapport över miljögifters förekomst i Sverige. Där ser de att dioxinet fortsätter att vara ett stort problem.
– Dioxinfrågan har i mitt tycke inte varit tillräckligt prioriterad och vi behöver göra någonting eftersom halterna inte minskar i naturen så mycket som vi önskat. Samtidigt är det svårt att vidta kraftiga åtgärder som är effektiva. Jag tänker mig att vi måste genomföra en rad olika aktiviteter så att några bär frukt, säger handläggaren Erik Westin.
Jesper Gunnarsson
Fakta:
Det finns ungefär 200 stycken kända dioxiner. De bildas framför allt vid ofullständig förbränning och särskilt i närvaro av koppar som underlättar dioxinbildning. En förutsättning för dioxinbildning är klor och brom som finns i exempelvis matavfall (salt) och elektronikskrot (flamskyddsmedel). Alla dioxiner är inte giftiga, utan bara sjutton stycken av dem, å andra sidan är vissa av dem rejält giftiga. Siffrorna i artikeln beskriver den totala giftigheten hos alla utsläppta dioxiner, och är omräknat till mängd av det giftigaste dioxinet.
Artikeln är en del av vårt tema om Avfallsförbränning.