Mikroplast på västkusten till 97 procent annat än däckgummi
Vid en kontroll med berörda forskare och genomläsning av studierna visar det sig att utpekandet av däck i första hand bygger på antaganden om spridningskällor, inte vad som faktiskt har hittats i sjöar och hav. I själva verket kommer 97 procent av det material som hittats i ett litet havsområde vid Stenungsund inte från däckgummi. Övriga 3 procent liknar däckmaterial men fynden väcker mer frågor än svar.
Vid provtagningen i Växjö hittades inga gummipartiklar alls utan partiklarna kom enbart från olika typer av plast. I den studie gjord utanför västkusten, som refererats vidare om i går, kan man vid närmare läsning av rapporten konstatera att endast en enda partikel analyserats kemiskt och att förmodade gummipartiklar från däckslitage utgör ungefär tre procent av innehållet vid de enstaka provtagningsplatser där man mätte i bottensediment.
– Partiklarna man hittat i strandprover består till 100 procent av annat än gummi, i sediment är det 97 procent. Återstående tre procent liknar gummi men behöver analyseras vidare för att veta säkert. Hur man då kan dra slutsatserna att det stora problemet skulle vara vägtrafik eller konstgräsplaner är fullkomligt oförståeligt, säger Fredrik Ardefors, vd Däckbranschen. Partiklarna förefaller vara av större dimension jämfört med normala slitagepartiklar från däck som används på väg och provtagningen ligger långt ifrån land och på 20 meters djup.
– Normalt sett minskar koncentrationen av partiklar ju längre bort från källan man kommer men här är det tvärt om, om det nu skulle vara vägpartiklar. Däremot är proverna med fler gummipartiklar tagna mitt i en farled för stora fartyg som använder liknande gummi i till exempel fendrar och buffrar med mera. Provtagningen ligger nära hamnar och industriområden men långt ifrån mer trafikerade vägar.
– Det är olyckligt att däck och däckgummi återigen pekas ut som enormt miljöproblem på lösa eller felaktiga grunder, säger Fredrik Ardefors. Vi vet att de små mängder granulat som kan lämna konstgräsplaner kan hanteras med enkla medel. Vi vet också att gott väggrepp ger däckslitage och att det innebär att däckpartiklar lossnar. Dessa partiklar är dock tunga vilket gör att de inte sprids särskilt långt. Och till skillnad mot den bild som målas upp i media så de flyter inte runt i havet som mikroplast från till exempel plastförpackningar gör. Det refereras också till att däckmaterial innehåller farliga ämnen men materialet är i själva verket extremt stabilt, halterna av vissa riskämnen är lägre än i flera av våra livsmedel, och kräver starka kemikalier för att separera ur gummit. Det innebär att även om däckpartiklar hamnar bredvid vägarna så utgör de inte någon kemikalierisk.
– Det positiva med denna studie är att den ger en helt annan bild om vilka mikroplaster som faktiskt finns i havet till skillnad mot tidigare larmrapporter som utgått från antaganden om de största spridningskällorna. Det innebär att åtgärder mot mikroplaster kan sättas in på rätt plats, dvs på annat än konstgräs och däckslitage. – Jag är förvånad att såväl forskare, Naturvårdsverk som Miljöministern går ut så hårt i sina utpekningar av däck utan förankring i den fakta som idag finns tillgänglig, avslutar Fredrik Ardefors.