Utvärdering av statlig efterbehandling av förorenade områden
Det är övervägande positiva miljöeffekter av det statligt finansierade arbetet med efterbehandling av förorenade områden. Men metoderna för sanering och riskvärdering behöver utvecklas så att de mest hållbara lösningarna kan väljas när ett gammalt industriområde ska tas om hand.
Det visar en utvärdering av tio av de mest förorenade industriområden som efterbehandlats med statliga medel. Här finns bland annat BT Kemi i Skåne och EKA i Bengtsfors. Sweco har gjort utvärderingen på Naturvårdsverkets uppdrag.
– Utvärderingen är ett bra stöd för oss i det fortsatta arbetet att prioritera bland projekt och typ av insatser. Vi kommer under året att presentera en nationell plan för efterbehandling med statliga medel och där spelar teknikutveckling en stor roll, säger Carl Mikael Strauss , sektionschef på Naturvårdsverket.
I Sverige finns cirka 1 300 allvarligt förorenade områden och ytterligare 13 000 har potentiellt stora risker. Det statliga bidraget kan användas där det inte finns någon som har ett ansvar för att bekosta åtgärder och det inte heller finns någon som vill investera för att utnyttja marken.
Utvärderarna påpekar att det behövdes åtgärder vid de studerade projekten eftersom riskerna för miljö och/eller hälsa var oacceptabla. Läckaget av farliga ämnen fortsätter tills områdena är åtgärdade. Områdena ligger ofta i glesbygd där efterfrågan på marken är liten och där en exploatering inte kan bära kostnaden för en efterbehandling.
Urvalet av områden till utvärderingen har gjorts för att få en bra spridning inom landet och på typ av problem. Ett mål var att få fram goda exempel, ett annat att se hur arbetet bidrar till att miljökvalitetsmålen nås.
Insatserna är viktiga för att nå fem miljökvalitetsmål, däribland Giftfri miljö, visar utvärderingen. Flera av projekten gällde grävsanering för att minska belastningen på miljö och hälsa. Men både grävning och borttransporten ökar utsläppen av växthusgaser och teknik för att bearbeta massorna på plats behöver utvecklas, enligt utvärderarna.
De flesta projekten har haft övervägande positiva lokala sociala effekter, enligt utvärderarna. Förbättringen gäller särskilt nya möjligheter att använda marken som rekreationsområden eller ny industrimark. På den positiva sidan finns minskade hälsorisker och minskad oro bland människor i närområdena.
Uppdraget var också att bedöma den samhällsekonomiska effekten av de tio projekten. Utvärderarna konstaterar att det saknas underlag för att göra en säker bedömning av effekterna på nationell nivå och föreslår nya rapporteringskrav för projekten. Ett par saker talar mot att projekten är samhällsekonomisk lönsamma: att projekten ligger i områden med relativt liten befolkning och att dagens situation på fastighetsmarknaden inte innebär någon stor efterfrågan på mark i de här områdena.
– Vi behöver göra något åt områdena för att minska riskerna för människors hälsa och miljön. Det totala värdet av att stoppa läckaget av farliga ämnen ligger till stora delar utanför den typ av samhällsekonomisk beräkningsmodell som har använts i utvärderingen, säger Carl Mikael Strauss.