Vissa delar glöms bort, eller?
Avfallshierarkin regleras i EU:s ramdirektiv om avfall och anger den prioriteringsordning för politik och lagstiftning som medlemsstaterna ska ha avseende förebyggande och behandling av avfall. Genom propositionen införs avfallshierarkin nu på ett tydligt sätt i miljöbalken, menar regeringen.
Enligt hierarkin ska man i första hand förebygga uppkomsten av avfall. Förebyggande av avfall innebär att man ska minska mängden avfall, minska mängden skadliga ämnen i material och produkter och minska de negativa effekterna av avfall. För det avfall som ändå uppstår anges i propositionen att den som behandlar avfall, eller är ansvarig för att avfall behandlas, ska välja en metod enligt prioriteringsordning: avfall ska förberedas för återanvändning, i andra hand materialåtervinnas, i tredje hand återvinnas på annat sätt (gissningsvis energiåtervinning) och i sista hand bortskaffas (deponeras). Bra så, men…
Jag tycker man missar en STOR del i detta, och det är att vi konsumenter och våra konsumtionsmönster inte är med någonstans. Det är ju tack vare vår konsumtion som avfallet till stor del uppstår, tillkommer, ökar och måste behandlas eller återvinnas till slut. Hade man lagt mer fokus på att få folk att konsumera mindre, nyttja mer tjänster än produkter och verkligen få fart på den cirkulära ekonomin, så hade, mindre insatser behövts läggas på avgiftning av kretsloppet och omhändertagande och behandling av avfall. Jag förstår att industrin och tillverkande företag måste finnas och verka, men hur stora krav ställs på till exempel gruvbolagen (gruvavfall eller utvinningsavfall utgör en stor del av det avfall som uppstår), och hur arbetar man där med förebyggande åtgärder och för att minska uppkomsten av avfall? Att man tar tillbaka en del restavfall och återför i produktionen är känt men längre upp i avfallstrappan, hur gör man där?
Likaså vet jag att återvinnings- och avfallsföretagen (såväl de kommunala som privata) gör stora insatser för att minska uppkomsten av avfall men de är ju i slutledet av produktens livslängd, och jag skulle vilja ha ett större åtagande och mer tydligt krav på förebyggande arbete för oss konsumenter. Att vi ställer oss frågan varje gång vi ämnar handla något; ”Behöver jag detta?”, ”Hur länge kommer jag använda denna produkt?”, ”Kan jag köpa en begagnad produkt?” osv…
Och jag skulle vilja att regering och riksdag tar detta ett varv till och lägger till ett steg före förebyggande, exempelvis Konsumera mindre….
Martin Dyberg
Chefredaktör Recycling