Förenklade system med generella och även platsanpassade riktvärden kan inte alltid uppskatta den verkliga risken av föroreningar på platsen.
Riktvärdena tar inte hänsyn till giftigheten av föroreningarnas blandningar eller i vilken utsträckning gifterna tas upp av växter eller djur på platsen. Hur stor biotillgängligheten är beror bland annat på jordens egenskaper, skriver Chalmers i ett pressmeddelande.
Emily Chapmans vid Institutionen för biologi och miljövetenskap på Chalmers universitet har genom sina forskningsstudier i Göteborg och på Wofville i Kanada visat att en platsspecifik förenklad riskbedömning kan åstadkommas genom att använda en ”triad metod” där man bedömer riskerna på platsen med hjälp av tester i orörda jordprov från den förorenade platsen.
Triad metoden används för riskscreening av metallförorenad sur mark och tar hänsyn till föroreningarnas platsspecifika kemiska egenskaper, blandningar, samt giftighet.
-Med metoden kan man även urskilja effekter av föroreningarna genom att titta på aktiviteten av organismer i jorden från platsen, säger Emily Chapman och tillägger att riskscreeningsmetoden även skulle kunna användas för uppföljning och övervakning när man sanerar sur metallförorenad mark på plats.
BREAKING