Problemet med farliga ämnen i en cirkulär ekonomi uppstår i princip på två olika sätt. Ambitionen att kvarhålla material så länge som möjligt i ekonomin kan behålla äldre ämnen som ska fasas ut. Till exempel kan antika vaser och speglar innehålla kvicksilver, medan plast kan innehålla långlivade organiska föroreningar som PCB. Många olika typer av ämnen blandas också vid insamlingen av avfall. Till exempel, i den separata insamlingen av plast, blandas olika plasttyper, så kallade polymerer från olika produkter och tidsåldrar. Moderna återvinningsanläggningar kan delvis separera olika polymerer. Men beroende på i vilken produkt plasten ska användas, och vilka funktioner som ska uppfyllas, tillsätts olika kemikalier som gör plasten till exempel mjukare, resistent eller brandsäker. Två olika plastprodukter tillverkade av samma polymer kan därigenom ha helt olika sammansättningar. Totalt kan över 6000 olika kemikalier förekomma i plasten. Det som kommer ut från återvinningsprocessen, alltså den återvunna plasten, är därför betydligt mer förorenad än den traditionella plasten som baseras på fossila bränslen.
Hur bör farliga ämnen hanteras i en cirkulär ekonomi?
Det är välkänt att informell återvinning i fjärran länder riskerar att sprida farliga ämnen till natur och människa, till exempel när el-avfall förbränns okontrollerat för att tillgängliggöra värdefulla metaller. Men även konventionell, industriell återvinning och återanvändning kan öka spridningen av farliga ämnen.Detta är en debattartikel. Åsikterna som framförs är den undertecknande skribentens.