Miljömärkningar tuffare än lagstiftningen
Det visar en kartläggning av kemikaliekrav i miljömärkningar som Kemikalieinspektionen har genomfört.
Kemikalieinspektionen har i uppdrag att fram till 2020 kartlägga farliga ämnen som finns i varor och produkter och ännu inte är reglerade i EUs kemikalielagstiftning.
Studien om miljömärkningar är den första i en serie rapporter inom ramen för uppdraget.
"Kartläggningen ger värdefull information om vilka ämnen som kan behöva regleras i lagstiftningen", säger Erik Gravenfors, utredare på Kemikalieinspektionen i ett pressmeddelande.
I rapporten finns beskrivningar av frivilliga begränsningar för kemikalier i varor och produkter som miljömärkningar och andra kravställare har gjort.
Totalt ingår 69 dokument med kemikaliebegränsningar från 18 olika kravställare. Det görs inga jämförelser mellan olika märkningar i rapporten.
Resultatet är tänkt att ge vägledning om vilka ämnen som kan behöva prioriteras i arbetet med att utveckla kemikalielagstiftningen och andra regleringar.
Sex olika typer av produkter och varor har ingått i kartläggningen: möbler och byggvaror, kem-tekniska produkter, kosmetiska produkter, textil och läder, elektronik samt pappers-, kontors-, leksaks- och förpackningsartiklar.
Sammanlagt 890 begränsningar av ämnen och 135 begränsningar av ämnesgrupper där miljömärkningarna går längre än lagstiftningen finns redovisade i rapporten. Samma ämnen och ämnesgrupper kan förekomma i flera olika märkningar eller kriterier.
Flest frivilliga begränsningar av enskilda ämnen finns för textil- och lädervaror. Där rör det sig om 586 begränsningar av specifika ämnen där miljömärkningarna går längre än lagstiftningen. Begränsningarna gäller exempelvis flamskyddsmedel, mjukgörande ämnen, svårnedbrytbara högfluorerade ämnen (PFAS) och färgämnen som kan vara allergiframkallande.
"Poängen med miljömärkningar är att ställa hårdare miljökrav än vad som finns i lagstiftningen. I miljömärkningar finns ofta större möjligheter att begränsa hela grupper av ämnen av försiktighetsskäl", säger Erik Gravenfors.
Rapporten: Kartläggning av begränsningar av farliga ämnen i miljömärkningssystem